Det här med barnnamn är faktiskt rätt intressant. Jag vet de som bestämt sig redan innan vad barnet ska heta, jag vet de som tror sig ha bestämt ett namn men som ändrar sig när bebis kommit ut och jag vet de som väntar med namn till efter födseln. Alla är ju olika och det är det som är så fascinerande.
Innan vi fick veta att det var en pojke vi väntade hade vi nästan enbart pojknamn och bara 1-2 flicknamn. Jag tänkte då att det säkert skulle vara en tjej bara för att, men så var det alltså inte. Det finns dock ett pojknamn som har varit med ett tag och som vi nu, utan att tänka på det egentligen, kallar pojken i magen. Men så har jag då börjat fundera på hur man egentligen väljer namn. Många som väntar till efter födseln säger ju att det syns om barnet passar med namnet men är det verkligen så? Hur kan ett namn passa ett barn som växer och förändras så det knakar? Det känns egentligen mer så att barnet växer in i ett namn men det kanske bara är jag som tänker så?
Ett av våra kriterier har i alla fall varit att det ska fungera internationellt (något mitt eget inte gör). Vi är också överens om att det inte kommer att bli något gammaldags namn eller något för internationellt som helt enkelt inte funkar att säga i Sverige. Vi har ju som sagt ett par namn att välja på men just nu är det ett som gäller så vi får väl se hur länge det håller.
Hur valde ni namn på era barn?
Namn är ju så svårt. När Robin föddes, tyckte jag att han såg ut att heta Benjamin. Men det tyckte absolut inte Peter. Efter många om och men fick det bli Robin och nu skulle han inte kunna heta något annat.
Jennifer fick sitt namn jättesent, hon var nästan 3 månader tror jag. Vi kom inte överens om namn alls, men tillslut så gav Peter med sig ;)
Det är super svårt det där med namn.
Det kan vara bestämt och klart
– men så kommer det ut en liten stjärna,
och då är det inte alls säkert att det man tänk passar.
Vi hade bestämt oss för en Melker, men fick en Viggo :)
Vi hade samma kriterier som ni när vi funderade på namn. Jag gillar ganska långa namn och helst ovanliga utan att det blir alltför spejsat. Första gången blev det en pojke och mellan två namn var det ett som kändes mer rätt; Zackarias. Andra gången blev det en flicka och då stod det mellan två namn men det blev samma sak igen, att ett kändes mer rätt, så det blev en Savannah. Och sista gången hade vi ett killnamn och ett tjejnamn färdigt och när det blev en kille fick han det namnet Zander.
Men jag tror som du att barnet liksom växer in i namnet, i början känns det kanske ovant, men sen känns det självklart att namnet och bebisen hör ihop så tycker iaf jag.